Ibland och emellanåt känner jag att jag måste göra något annat och på ett
annat sätt. Det är förädiskt lätt, lugnt och tryggt att fortsätta i gamla invanda
spår eller att göra  som ”alla andra” gör.

Jag vet inte vad ni tycker om  bilden. Den är annorlunda men ändå inte. Jag
kan inte förklara varför men på nåt sätt så tycker jag om den som den är.

Det är kanske det som är grejen – att tycka om som det är. Undvika att jämföra
sig själv med andra eller just den bilden med andra bilder egna eller andras.
Att helt enkelt uppskatta det som är. Kan det vara så enkelt?